Digital själv­ständighet byggs steg för steg

Helsingfors valde finska UpCloud som plattform för kärnsystemet för stadens tjänster — inte en amerikansk IT-jätte. Det var ingen ideologisk gest, utan en medveten utgångspunkt: digital självständighet byggs i enskilda upphandlingsbeslut, inte i ett enda stort beslut. Jag har skrivit om den digitala självständighetens nödvändighet tidigare . I den här texten tittar vi konkret på vad det innebär i vardagliga upphandlingsbeslut.

Varför valde Helsingfors ett finskt moln framför ett inter­nationellt?

Koda utvecklar ett kritiskt kärnsystem för Helsingfors stads tjänster. Som molntjänstleverantör valdes finska UpCloud — urvalskriterierna betonade teknisk prestanda, informationssäkerhet och inhemsk infrastruktur. Data lagras i första hand i Finland, med säkerhetskopior i Sverige. Valet handlade inte om att internationella aktörer inte utvärderades — de utvärderades och befanns olämpliga.

Helsingfors stads digitalise­rings­direktör Hannu Heikkinen sammanfattade valets betydelse: det är utmärkt att ett kritiskt kärnsystem för staden kan genomföras med moderna molnlösningar från en finsk aktör, så att tjänstens tillgänglighet under exceptionella omständigheter tryggas och full kontroll över datahanteringen bevaras.

Valet gjordes som ett medvetet svar på det förändrade geopolitiska läget. När den geopolitiska miljön förändras måste den offentliga sektorn kunna lita på att kritiska system förblir under den egna kontrollen. Det är ett krav som en europeisk aktör kan uppfylla. En amerikansk aktör är oundvikligen knuten till landets politiska situation — och som de senaste åren visat kan den situationen förändras snabbt.

Vad händer när inlåsningen redan har skett?

Helsingfors fall är ändå tvådelat. Samtidigt som staden bygger nytt på rätt sätt bär den med sig en påminnelse om hur svårt det är att frigöra sig från redan existerande, djupt integrerade system.

Stadsstyrelsen erkände i början av året att friläggning från Microsofts molntjänster skulle vara “ytterst utmanande” och kräva betydande ekonomiska investeringar samt “avsevärd funktionsförlust”. Beroendet gäller inte bara ett program: det sträcker sig från molninfrastruktur till kontorsprogram och operativsystem — ett helt ekosystem där varje del stöder sig på nästa.

Här är kärnan i det nuvarande digitala beroendet: det har byggts upp bit för bit, utan styrning, och nu är inlåsningen stor.

Helsingfors har ändå inte stannat upp och väntat: ICT-upphand­lings­riktlinjerna uppdateras för att gynna europeiska leverantörer, och en europeisk nödplan för krissituationer har förhandlats fram. Rätt riktning är funnen, men vägen är lång. Samma situation upprepas i hundratals kommuner runtom i Finland.

Är de europeiska alternativen tillräckliga?

De europeiska alternativen är tillräckliga för de flesta offentliga sektorns behov — och ofta också prismässigt konkurrenskraftiga. Kritiker kan med rätta påpeka att de ibland har ett snävare funktionsutbud än de stora amerikanska plattformarna. Det stämmer. Men den rätta frågan lyder: behöver man alla dessa funktioner?

I mitt arbete har jag byggt och underhållit programvarusystem där grunden har utgjorts av en stor internationell aktörs plattform. Jag har gång på gång sett hur de mycket omhyllade specialfunktionerna hos stora aktörer förblir oanvända. Det är närmast undantagsvis man ser system som inte skulle kunna genomföras med färre funktioner. Samma logik gäller AI i offentliga tjänster : tekniska möjligheter och verkliga behov är olika saker.

När ett system byggs från grunden kan man välja exakt det som behövs — utan år av ansamlat arv eller leverantörens pålagda begränsningar. Att frigöra sig från befintliga system är dyrt, och förändringar bör inte genomföras förhastat. Men nya upphandlingar är en annan sak: de måste byggas rätt från början, utan att upprepa tidigare misstag.

Hur byggs digital själv­ständighet i praktiken?

Digital självständighet byggs som försörjningsberedskap: lugnt och förutseende, innan situationen tvingar fram det. Det handlar inte om ett enda stort beslut, utan om varje upphandling.

UpClouds grundare Joel Pihlajamaa sammanfattade det väl: valet av en europeisk aktör är inte bara en teknisk fråga — det är ett medvetet värdeval för digital egenmakt och europeiskt oberoende. En offentlig organisation som gör detta val nu förvaltar inte bara sina egna risker. Den bygger samtidigt en marknad för europeiska alternativ och underlättar deras val i framtida situationer.

Det behövs också en helhetsbild av vart man är på väg. Enskilda upphandlingsbeslut räcker inte om varje organisation fattar dem i sina egna silos utan gemensam riktning. Nu behövs ett nationellt mål och den styrning som krävs för att genomföra det. Det digitala självständig­hets­medborgar­initiativet kräver just detta — och har redan samlat tusentals underskrifter.

De val som görs vid upphandlingar är billigare än förändringar som tvingas fram av en krissituation — både ekonomiskt och strategiskt. Av försörjningsberedskapen lärde vi oss att det lönar sig att börja förbereda sig innan man måste. Digital infrastruktur är inte annorlunda.

Vad skulle hända om varje kommun beslutade att nästa systemprojekt i första hand byggs på en europeisk plattform?

Publicerat i Verde 26.3.2026.