Regeringens plan att utvidga underrättelselagstiftningens metoder till att bekämpa brottslighet utan individuell misstanke utgör ett allvarligt hot mot grundläggande rättigheter — en sådan utveckling hör inte hemma i en öppen demokrati. Regeringen avser att öppna grundlagens 10:e paragraf för att bekämpa organiserad brottslighet. Den paragrafen skyddar rätten till privatliv, heder, hemfrid samt brev- och meddelandehemlighet. Dessa rättigheter är demokratins hörnstenar som skyddar medborgarna mot statlig godtycklighet och maktmissbruk. En sådan utveckling hör inte hemma i en öppen demokrati — den påminner om de auktoritära staternas övervakningsåtgärder.
Vad planerar regeringen?
En av reformens viktigaste och farligaste förändringar är att integriteten bryts utan fallspecifik motivering. Med andra ord skulle polisen vid behov kunna använda underrättelsemetoder mot individer i närheten av organiserad brottslighet, även om individen själv inte är misstänkt för brott. Trots begränsningarna möjliggör detta omotiverad massövervakning, eftersom individualiserat misstanke eller hög bevisbörda inte längre krävs.
Rätten till privatliv och meddelandehemlighet är demokratins hörnstenar.
Det farliga är att reformen utvidgar tillämpningen av underrättelselagstiftningen till att bekämpa brottslighet. Som riksdagens justitieombudsman också uttalade, är dessa metoder inte utformade för detta ändamål. Ett dystopiskt exempel på detta sågs i filmen The Dark Knight (2008), när Batman förvandlade alla Gothams invånares telefoner till mikrofoner för att hitta Jokern.
Är fördelarna värda att bryta mot grundläggande rättigheter?
Utöver detta är det värt att fundera på vilka fördelar man egentligen skulle få av detta intrång i grundläggande rättigheter. För en kort tid sedan avslöjades en global gemensam polisoperation där krypterade telefoner som såldes till kriminella i verkligheten var tillverkade av FBI. Är det trovärdigt att organiserade kriminella använder okrypterade samtal — som polisen skulle kunna lyssna på — för att sköta sina ärenden?
När man rör vid grundläggande rättigheter måste man noga överväga om fördelarna är värda det.
Reformen påminner om EU:s CSAM-förordningsförslag (förslaget till förordning om bekämpning av sexuellt utnyttjande av barn online), där verkliga problem närmades med ineffektiva och riskfyllda medel. Medel vars konsekvenser antingen förminskas eller inte förstås.
Varför är det brådskande förfarandet särskilt problematiskt?
Särskilt ifrågasättbart är att lagen avses stiftas som brådskande utan den normala behandlingen under två valperioder. Att ändra grundlagen på brådskande basis borde vara exceptionellt och väl motiverat. I annat fall är det viktigt att folket vid valurnorna kan ge uttryck för sin åsikt i frågan.
Vill vi verkligen ta ett sådant språng mot ett övervakningssamhälle utan en adekvat medborgardiskussion?
Om digitala rättigheter och teknologi har jag skrivit mer: om utvidgningen av biometriska identifierare i pass , om digital självständighet samt om vem som bestämmer vad vi pratar om . Läs mer i mina texter om teknologi .
Andra inlägg
-
Chat control: parlamentet handlade rätt
Chat control-lagens förlängning röstades ned i Europaparlamentet. KRP:s siffror är verkliga, men parlamentet handlade ändå rätt — och här är skälet.
-
Biometriska identifierare i pass – motstånd
När fingeravtryck infördes i pass skapades ett nationellt biometriskt register i Finland. Nu vill regeringen öppna det för polisens bruk.
-
Vem bestämmer vad vi pratar om? Algoritmer
Är vi beredda på att vår diskussion styrs av utländska storföretag? Det finns inga garantier för att algoritmer inte skulle användas avsiktligt.
-
Lähteelä — en gem vid Kyrksländets kust
Kyrksländ köpte Lähteelä som en kustanläggning. Det är en av få platser vid Kyrksländets kust dit man kan ta sig utan egen båt — nu är området permanent tillgängligt för alla.
