Bio­metriska identi­fierare i pass – motstånd

Regeringens förslag att öppna passregistrets biometriska uppgifter för polisbruk är synnerligen problematiskt — medborgarna har i praktiken tvingats lämna sina fingeravtryck, så registret bör inte utvidgas utöver det ursprungliga syftet. Under åren 2006–2009 pågick en intensiv debatt i Finland om genomförandet av EU:s passförordning, som krävde att fingeravtryck skulle läggas till i passuppgifterna. Slutligen beslutade Finland, till skillnad från de flesta EU-länder, i samband med genomförandet av förordningen att inrätta ett nationellt passregister där fingeravtryck och ansiktsbilder av varje finländsk pass- eller identitetskortsinnehavare nu lagras. Tyskland och Sverige valde exempelvis istället en lösning där uppgifterna lagras enbart i det chip som finns i passet.

Finlands nationella passregister är ett undantag i EU.

Hur uppstod passregistret?

När passregistret inrättades fanns det farhågor om utvidgning av registrets syfte. Polisen skulle redan då ha velat kunna utnyttja registrets uppgifter, men denna möjlighet uteslöts under riksdagsbehandlingen. Sedan passregistret inrättades har medborgarna därför åtminstone i princip kunnat lita på att de biometriska uppgifterna i registret används enbart i samband med styrkande av identitet.

Diskussionen om att öppna registrets uppgifter för bredare polisanvändning har ändå fortsatt under åren. Slutligen skrevs målet att bedöma och förbättra förutsättningarna för användning av biometri för brottsbekämpnings- och brottsförebyggande ändamål in i statsminister Orpos regeringsprogram. I september skickades regeringens proposition till riksdagen, där den för närvarande behandlas i utskott.

Utvidgningen av användningen av biometriska uppgifter i passregistret enligt förslaget i propositionen vore synnerligen problematisk.

Varför är utvidgningen problematisk?

Den teknologiska utvecklingen har breddat betydelsen av fingeravtryck och ansiktsbilder som medel för att identifiera en person. För att läsa just denna text har en betydande andel av läsarna visat sitt ansikte eller fingeravtryck för sin dator, surfplatta eller telefon. Ett fingeravtryck eller en ansiktsbild har ersatt användningen av lösenord i mångas vardag, och i princip kan man med hjälp av dem komma åt en enorm mängd privat och känslig information.

Ett fingeravtryck är numera som ett lösenord.

Med denna utveckling har betydelsen av biometriska identifierare för att skydda integriteten vuxit väsentligt sedan passregistret inrättades. Ett biometriskt register som täcker alla medborgare är ett problem i sig, och en utvidgning av dess användning ökar uppgifternas sårbarhet.

Ett mer grundläggande problem är ändå förtroendet. För att samhället ska fungera måste majoriteten av medborgarna ha tillräckligt förtroende för utövandet av offentlig makt. När finska medborgare i praktiken tvingats att lämna sina biometriska uppgifter till myndigheterna är det synnerligen ifrågasättbart att öppna upp användningen av dessa uppgifter utöver det ursprungliga syftet. Även om den nu aktuella propositionen begränsar användningen till utredning och förebyggande av enbart mycket allvarliga brott, är en ande som har kommit ut ur flaskan svår att stoppa tillbaka. Det är ganska sannolikt att det under åren alltid kommer att finnas önskemål om att utvidga polisens befogenheter att utnyttja passregistret och att sänka tröskeln.

En ande som rymt går inte enkelt att stoppa tillbaka i flaskan.

Vad borde göras istället?

Istället för att utvidga användningen av biometriska uppgifter i passregistret borde Finland gå över till att hantera dessa uppgifter på det sätt som Tyskland gör. I den tyska modellen förstörs fingeravtrycksdata från alla system efter att passet har skapats och kan således inte efteråt missbrukas eller öppnas för annat bruk. EU:s byrå för grundläggande rättigheter har också konstaterat redan 2018 att alla borde följa denna tyska modell.

Så länge känsliga uppgifter finns i någon databas finns det en lockelse att utvidga deras användning. Dessutom, så länge det finns något elektroniskt register, finns det också möjlighet att uppgifterna stjäls och missbrukas. Ett register som innehåller fingeravtryck och ansiktsbilder av nästan varje finländare är därför ett alltför lockande mål för både legitima och illegitima aktörer.

Utvidgningen av användningen av passregistret är en del av ett pågående rörelse där integritetssk yddet bryts ner i säkerhetens namn på många olika sätt. I Finland förbereds till exempel nya underrättelsebefogenheter för polisen att använda även utan individualiserat brottsmisstanke, och inom Europeiska unionen har det upprepade gånger gjorts försök att driva igenom en undergräv ning av skyddet för privat kommunikation i samband med CSAM-förordningen.

Myndigheterna måste ha tillräckliga medel för att garantera samhällets säkerhet. Säkerhet får dock inte vara en övergripande generalklausul som kringgår grundläggande rättigheter. Finland och Europa borde istället erbjuda sina medborgare ett värdelöfte om en stark rätt till integritet.

Om digitala rättigheter och teknologi har jag skrivit mer: om att riva grundläggande rättigheter , om digital självständighet samt om vad AI kan göra i offentliga tjänster . Läs mer i mina texter om teknologi .

Skribenter: Atte Harjanne och Lauri Lavanti.

_En version av texten publicerad i Helsingin Sanomat den 14 januari 2026 och i Atte Harjannes blogg den 15 januari 2026.*

En annan version av texten publicerad i Kirkkonummen Sanomat den 20 januari 2026.