Kyrkslätt till alla: du hör hemma här

Siffrorna från THL:s enkät om skolhälsa i Kyrkslätt är inte bara statistik. De är unga människor som sitter i klassrum, deltar i hobbyer och rör sig i vår kommun varje dag. Den 10 mars 2026 röstade Kyrkslätts fullmäktige 30–14 för regnbågsflaggning. Beslutet är litet. Dess betydelse för de unga det gjordes för är det inte.

Vad berättar THL:s enkät om skolhälsa om regnbågsungdomar?

THL:s enkät om skolhälsa visar att var femte högstadieelev som tillhör en könsminoritet har upplevt upprepad mobbning, minst en gång i veckan. Bland sexuella minoriteter gäller det var sjunde. Jämfört med andra unga är mobbningen dubbelt eller tre gånger så vanlig.

Dessa siffror är oroväckande i sig. Det är också viktigt att notera att de gäller unga som vågat svara på enkäten med sin egen identitet. Alla gör inte det.

Efter 2023 har situationen inte förbättrats. Den har försämrats. Det sker inte i ett vakuum: det samhälleliga klimatet har i många länder, och också i Finland, hårdnat i fråga om hur man talar om regnbågsidentifierade personer. När intolerans normaliseras i det offentliga samtalet reflekteras det direkt också i ungdomarnas vardag i Kyrkslätt.

Varför är flaggningen mer än symbolik?

Forskning visar konsekvent att regnbågsungdomars välmående framför allt stöds av två saker: upplevelsen av att bli accepterad och synlighet — vetskapen om att man inte är ensam.

När en ung person ser att deras kommun erkänner deras existens är det ingen tom gest. Det är ett budskap: du hör hemma här.

Gemenskapens acceptans är forskningsbelagt kopplad till lägre risk för depression, minskad ensamhet och bättre skolnärvaro. När kommunen synligt visar att den värdesätter alla sina invånare bedriver den förebyggande psykisk hälsovård utan ett separat program eller en budgetrad.

Flaggan är inte en intern rapport eller en strategiskrivning. Den är ett synligt, fysiskt budskap som alla förbipasserande kan se. Just därför är dess betydelse större än vad dess storlek antyder.

Hur uppstod flaggningsbeslutet i Kyrkslätt?

Flaggningsbeslutet uppstod ur mitt fullmäktigeinitiativ om en årlig regnbågsflaggning , som fullmäktige godkände i mars. Vid mötet den 10 mars höll jag ett fullmäktigeanförande och framförde samma argument som jag upprepar även här: kostnaden för en liten gest är minimal, men dess effekt för de unga den berör kan vara omätbar.

Röstningsresultatet 30–14 visar att majoriteten av fullmäktigeledamöterna förstod siffrorna och fattade beslut utifrån dem. Kommunens strategi utlovar jämställdhet och likabehandling, kommunallagen förpliktar till att främja invånarnas välbefinnande. Flaggningsbeslutet för dessa löften till praktiken.

Vad kostar en liten gest jämfört med kostnaderna för utanförskap?

En flagga kostar några tiotal euro. De samhälleliga kostnaderna för en marginaliserad ung människa (förlorade arbetsår, socialtjänst, hälsovård) är i storleksordningen tiotusentals euro per person, i vissa beräkningar avsevärt mer.

Förebyggande åtgärder är alltid billigare. Det gäller såväl hälsovård som ungdomsarbete.

Jag påstår inte att flaggning ensam löser de utmaningar regnbågsungdomar möter i sitt välmående. Det gör den inte. Det behövs konkret mobbningsförebyggande arbete i skolorna, tillräckligt med kuratorer och psykologtjänster, och en gemensamhetskultur där olikhet är accepterad, inte bara tolererad. Flaggan är en startpunkt. Den kommunicerar i vilken riktning kommunen vill utvecklas och förpliktar till att fortsätta i samma riktning.

Kyrkslätt är i dag mer jämlikt än i går. Det är inte en slutpunkt — det är ett startskott. Hur många fler sådana små gester väntar på att göras?

Publicerat i Kirkkonummen Sanomat 25.3.2026.

Publicerat i Länsiväylä 8.4.2026.