Essäer om invandring: segaste myterna

Det här är den åttonde delen av serien “Essäer om invandring”. Tidigare delar i serien har behandlat invandringsdebatten , invandringsvolymen , familjebaserad invandring , arbetsbaserad invandring , dem som kom för att studera , dem som beviljats asyl och asylsökande .

De vanligaste myterna om invandring kan vederläggas med fakta. Förra veckan talade en representant för ett regeringsparti på TV om invandring på ett uppenbart rasistiskt och stötande sätt. De framförde också flera påståenden om invandring, varav de flesta åtminstone är tveksamma om inte direkt falska. Eftersom falsk information lätt fastnar i folks minne är det värt att gå igenom hur saker faktiskt förhåller sig .

För varje beviljad asyl invandrar 14 gånger fler för arbete.

Myt 1: Flyttar folk till Finland i jakt på sociala förmåner?

Den första sega myten om invandring är att folk skulle flytta till Finland i jakt på sociala förmåner. Det korrekta svaret är dock — med undantag för de senaste årens ukrainare — att majoriteten flyttar för att återförenas med familj eller för arbete. Varje år får bara en bråkdel av dem som flyttar hit för att arbeta asyl. De som kommer för att studera överstiger också flerfaldigt dem som beviljats asyl. Dessutom är majoriteten av dem som beviljats asyl också yrkesverksamma.

Det är också värt att notera att för personer som invandrar på basis av familjeband, om de inte är finländska, måste familjen ha tillräckliga inkomster för att familjeåterförening ska tillåtas. Den nuvarande regeringen har också höjt dessa gränsvärden avsevärt.

Utlänningar som arbetar inom lågavlönade branscher måste arbeta väldigt hårt för att deras inkomster ska räcka till familjeåterförening.

Myt 2: Kommer majoriteten av invandrarna från Afrika eller Mellanöstern?

Den andra sega myten är att ett särskilt stort antal människor skulle flytta till Finland från Afrika eller Mellanöstern. I verkligheten kommer dock majoriteten av dem som flyttar till Finland från andra delar av Europa eller från Asien. Ester och ryssar är till exempel de största minoriteterna i Finland.

Myt 3: Är invandrare lågutbildade?

Den tredje sega myten är att de som flyttar till Finland skulle vara lågutbildade eller ha svaga kunskaper. De senaste statistikuppgifterna visar dock att andelen högutbildade bland invandrarna är 44 procent. Motsvarande siffra för hela den finländska befolkningen är 40 procent. Och trenden är nedåtgående. Det vore naturligtvis bättre att locka ännu fler högutbildade till Finland, men på samma sätt borde vi utbilda fler finländare.

Invandrare har en högre utbildningsnivå än finländare.

Myt 4: Begår invandrare oproportionerligt många brott?

Den fjärde och kanske segaste myten är att invandrare skulle begå en oproportionerligt stor andel brott. Statistiken visar att personer med utländsk bakgrund utgör 15 procent av alla misstänkta brottslingar, medan deras andel av befolkningen är 11 procent. Det finns en liten överrepresentation, men det rör sig fortfarande bara om misstänkta, inte dömda brottslingar. Mer intressant skulle vara att undersöka vilka andra faktorer som är överrepresenterade i samma statistik. Fattigdom och utslagning kan till exempel leda till brottslighet. I ett land där enbart ett utländskt klingande namn gör det svårare att få jobb, och där man i nyhetsprogrammet på kvällen hör att man är av sämre kvalitet, är det förståeligt svårt att känna att man tillhör samhället.

Faktum kvarstår dock att det finns ett betydande antal människor i Finland som anser att invandringen medför allvarliga problem. Som svar på detta publicerades tidigare i år en rapport av Jussi Pyykkönen och Osmo Soininvaara med titeln “Det sociala kontraktet om invandring”. Rapporten presenterar en tydlig och rättvis modell för hur invandring skulle kunna fungera i Finland.

Eftersom invandring är något som världens snabbast åldrande land behöver.

Läs mer om invandring: om invandringsdebatten , tillsammans är vi starkare samt alla har rätt att vara stolta över sin existens . Läs mer i mina texter om invandring .

Publicerad i Kirkkonummen Sanomat den 3 september 2025.